Inför…

Om stenars skönhet talar havet
viskar och ryter ibland
Den tysta sagan om skapelsens tid
vilar så lätt i min hand
Så stilla i själen jag blir för en stund
det ger perspektiv
– jag är en sekund

Jag släpper all medveten tanke
och låter den sväva
med tärnan på vindarnas vågor
Så långt bort är vardagens oro och frågor
Att leva är havet, gräset och sanden
Att mötas av livet är
doften på stranden

När regnet så kommer
är skogen en kyrka
Där andas jag urkraft
i furornas styrka
Här finns inga måsten
här upphör all tid
Här öppnar jag hjärtat
för skapelsens frid

Ingela Netz
Gotska Sandön juni 2008